The story about Dusan

När jag och några vänner gick på högstadiet i en skola ute i förorten hade vi mycket roligt. Vi har en hel del färgstarka minnen och många kommer från våra lärare som vi hade under denna tid. En av dessa var Dusan.
Dusan var nog egentligen vikarie men pga vissa omständigheter kom vår ordinarie lärare aldrig tillbaka (det är en annan historia värd att berätta) och dusan stannade därför med oss ett par månader.

De flesta älskade att hata Dusan. Han var en man med ett stort hjärta och mycket kunskap (mitt minne sviker mig men han hade en hög examen i sitt hemland). Dusans problem var att göra sig förstådd och förmedla sin kunskap, vilket är jäkligt förståeligt. Att undervisa och att lära ut är en jävla konst i sig, och ska man göra det på ett främmande språk blir det gärna ett helvete.

En klass med 32 st 8:onde klassare i en förortsskola gjorde inte precis livet lätt för Dusan. Ett klassiskt trick vi hade var att hela klassen ställde sig upp och tog på sig jackorna för att gå, som att lektionen var slut, och detta funkade alldeles utmärkt. Det var inte det att han inte vågade säga ifrån, men stressen och frustrationen av att ingen lyssnade och folk skrattade om vart annat gjorde att han helt enkelt gav upp ibland.

Han kom dock alltid på fötter. Han var duktig på det sättet att han försökte skapa en relation till sina elever som mer än bara en keff lärare. Han kom ofta och pratade på raster, drog skämt och skojade och skratta. Framförallt försökte han prata med oss om hur vi kunde göra undervisningen bättre och hur vi kunde vara delaktiga och skapa nåt bra av det hela istället för det kaos som oftast uppstod.

Ett roligt minne var när vi stod ute på skolgården och snackade skit och åt 2 krs isglass och stora 5 krs-bullar från cafeterian. Dusan kom förbi för att snacka lite. De flesta hade nyinköpta north-face jackor som var mycket populära. Denna jacka hade en liten fuskpäls på kragen som de flesta tog bort. Det gjorde inte DB.
Så DB stod och pratade lite motvilligt med Dusan. Det var allmänt känt att Dusan hade dålig andedräkt av den grövre kalibern. Och DB blev efter denna diskussion helt rosenrasande för att pälsen på hans nya jacka var förstörd. Han tyckte att den luktade skit för att Dusan hade andats på den och övervägde på fullaste allvar att få honom att betala kemtvätt.

The Snake a.ka basilisken var vid den här tiden ny i våran klass. Han hade precis flyttat och hade därför lite strul med sina adresser. Dusan hade svårt att få detta rätt och begärde vid upprepade tillfällen om Snakens namn och adress. När han vid ett tillfälle frågar snake ännu en gång kände han sig tillslut så bortglömd att han spottar på Dusans rygg (utan att han märker såklart) i ren ilska.

Detta var min hyllningstext till Dusan. Han har fått oförtjänt mycket skit. Jag gillar honom, han är grym och förtjänar all respekt.
Bilden föreställer inte Dusan, men tänk bort skägget och lägg till 10 års ålder så har vi nog honom.

/NELSON