Livet ar ett spel

Ja goda vanner, time for lite ventilation fran London.

Imorse nar jag vakna tyckte jag livet sog hastballe, klockan var kvart over 7 och jag skulle om 25 minuter satta mig pa min sketna cykel for att langsamt och smartsamt pendla med benen tills jag kom fram till mitt arbete som receptionist. Kvallen innan hade dock borjat bra; stangde 25 minuter tidigare och begav mig hemat. Val hemma svidade jag om till skjorta och oppnade en burk ravve (yes P en burk ravve med extra sas) satte mig ner och avnjot denna maltid med en glasflaska av sjalvaste Budweiser. Sedan begav jag mig hemat till en svensk van som hade, tja, nagon form av fest. Jag medtog en flaska rose som tack for inbjudan och 4 ”buddar” till mig. Nar jag plingade pa och kom in visade de sig att de var bade engelsmann och svenskar inne i huset, vilket var en trevlig suprise! Efter lite mingel sa lyckades jag ocksa sabba de snart 16 dagar langa uppehallet fran cigg, vilket kandes forjavligt. Eftersom att jag borjade 8 idag sa tog jag mitt pick och pack och drog hemat vinglandes pa cykeln runt halv 12.   Tankte inte sarsklit mycket da jag var trott och ville bara sova. Precis innan jag la mig tankte jag; Knas, fan vad skumt att det var tant overallt nar jag kom hem, men ingen satt i soffan och kolla pa televisionen. Mer betanke tid eller inspektioner gjorde jag inte.

Klockan halv 2 vaknar jag av att det ar liv i trappan och min blasa haller pa o spricker. Jag oppnar dorren och dar star hela familjen Jonsson-Sjoholm – jag trodde jag dromde. Det visade sig dock att sa var inte fallet, utan det hade hant en valdigt trakig sak och de hade vart pa ett sjukhus. Min syster hade vart och festat (jaaavligt okant) i Chelsea… Val dar hade nagra fulla engelsmann jiddrat varav nagon hade forsokt pussa pa Rebecca. Det tyckte sjalvklart inte Mads (Rebeccas pojkvan) om! Sa han putta till den har bjassen, varpa 4 andra killar hoppar pa honom och borjar sparka pa honom. Rebecca far panik och vet inte vad hon ska gora, men tillslut (jag har inte all info an men den kommer val under dagen skulle jag tro) kommer Mads och Rebecca darifran. Men Mads ar illa darad och de fick bege sig till sjukhuset. I skrivande stund vet jag inte hur han mar eller liknande. De skulle vacka honom runt 5 pa morgonen for att se att allt var okej, vilket jag verkligen hoppas. Jag spelade sekvenserna i mitt huvud nar jag efter en piss pa (utan krydd) 1 min med stadig strale. Vad hade jag gjort i samma situation, om nagon hade forsokt pussa min respektive? Jag hade flippat ut, fakkat. Men det som hande efter kunde jag inte se handa med mig. For jag vet att om det hade uppstatt en sadan situation sa hade nagon av er vart dar och sett till att ingen kunde sparka mig i huvudet sa att jag ahde fatt stanna kvar pa sjukhuset i 24 timmar. Det ar jag saker pa. Min sista tanke innan jag somnade var; fan Ludvig du skulle litat pa din forsta instinkt. Sa fort du oppnade dorren, visste du att nagot var fel eftersom det var tant. Som jag skrev i ett av mina forra inlagg lita pa forsta instinkten!

Hursom, allt detta storde min somn och bidrog till att nar jag vaknade imorse sa sog livet hastballe. Men efter 500 m pa min bike sa kom jag till Barnes Bridge, val upp pa den sa lag Themsen for mina fotter samtidigt som solen var pa vag upp. Jag onskar att jag hade haft med mig kameran for det var ett av de finaste tillfallena i mitt liv. Sa pa en sekund sa forandrades min uppfattning om livet och jag var plotsligt pa topp.

Nu hoppas jag att Mads mar bra!

/Ludvig

Ps. Idag ska jag bege mig ut med kameran i hogsta hugg vilket bor generera nagra bilder till er senast imornkvall.Ds.