Jag fick rycket

Jag är totalt utmattad för nyss hände det en mycket märklig grej. Jag hade precis parkerat bilen och var mycket nöjd med min trixiga parkering så jag började knalla de ungefär 100 meter som jag har hem från där bilen brukar stå.
Så jag börjar gå och tänker inte på nåt speciellt, bara traskar helt enkelt. Plötsligt så känner jag den godaste korvlukten och ser den finaste korv med bröd jag nånsin skådat. Det är alltså en man som går i motsatt riktning mot mig som jag nu möter som håller i denna, och jag vet inte vad jag tänkte på men jag tog helt enkelt tag i denna (ungefär som man kan göra med en person man har känt ett betydande tag, då kan man helt enkelt bara sno dens glass eller liknande vad den nu äter på och helt sonika strunta i dennes reaktion. Ett litet practical joke helt enkelt). Mannen med korven fattar inte riktigt vad som händer och jag som precis insett vad jag gjort lägger benen på ryggen med ett stadigt grepp om korven i handen som jag försöker hålla så stadigt som möjligt för att den ska fortsätta vara ätbar.

Nu är jag totalt slut för den här killen gav verkligen inte upp. Han började skrika med full stämma: STOPPA TJUVEN STOPPA TJUVEN!!! samtidigt som han sprang efter. Han slutade inte skrika heller så jag tror att det var som mest 6st samhällshjältar som jagade mig samtidigt. De flesta gav dock upp efter ca 100 meter men då var det likförbannat en ny som anslöt sig till jakten. Adrenalinet pumpade och det var längesen jag hade såhär kul. Det slutade med, efter att jag sprungit i ca 3 km och nu med endast korvkillen kvar hack i häl, att jag sprang in i en skog, och här nånstans gav han upp.

Jag satte mig på en sten och avnjöt min, vid det här laget något demolerade korv, som smakade mycket gott. Som vi alla vet så är gratis alltid godast!
Det gäller att få rycket!

/Nelson