Falling

Jag hade riggat stativet och kameran framför fönstret för att försöka fånga en ful min eller någon som petar sig i näsan eller liknande, till dagens bild.
Den första skaran människor forslades till min besvikelse bort av tvärbanan, så jag var tvungen att vänta ett par minuter tills perrongen fylldes på med möjliga offer igen. Den första mannen som kom var lite av en luffare, med myrornakasse och systemetpåse. Han fumlade nervöst med händerna och kollade sig omkring. Jag satt och hoppades att han skulle ta fram något spännande ur jackfickan när han plötsligt lirkade in handen.. men tyvärr var det bara en vanlig cigarett. Inte ens en joint.. Så där gick jag bet.

Spanade in en latinofamilj som satt  några meter därifrån, men även de var tämligen ointressanta, förutom fadern som uttryckte lite roliga miner.
Jag fortsatte spana omkring men nu var perrongen fylld och det var för mycket medmänniskor närvarande för att nån skulle våga sig på att peta sig i näsan. Denna gång blev jag glad när tvärbanan fraktade bort eländet.

Jag försökte ge mig på en annan approach, och fånga de människor som var påväg nånstans istället. Men de flesta sket helt enkelt i att kolla upp ibland, utan stirrade ner sina stressade ansikten i backen. Inte ens en liten grimas bjöd de på.  Men sedan plötsligt! Så hör jag en duns.. Jag kollade upp från sökaren, och tittade mig febrilt omkring. Där var det! Mitt scoop! Adrinalinet pumpade och hjärtat slog i 180. Tankarna flög förbi. Kom igen nu. Jag får inte missa detta. Skynda skynda. En man hade ramlat och låg nu på backen. Han kravlade omkring som en bläckfisk med armarna och benen åt alla håll.
Jag var inte tillräckligt snabb och misslyckandet var ett faktum. Här är han iallafall. Lite av hans missöde lyckades jag fånga.

Lite randoms:

Dagens orangutang?

Skön flint

Ser ut att heta Hugo.

Härliga snubbar. Att hänga läpp har fått en helt ny innebörd.

När jag timmarna senare var på väg hem från gymmet så hörde jag igen samma välbekanta duns. Jag vänder mig om, och ser en tant ligga på backen. Faktiskt mitt i gatan, har hon snubblat på refugen. För bråkdelen av en sekund väger jag för mig själv om jag ska hjälpa henne. Jag skyndar mig dit, och frågar om hon vill ha hjälp. Men hon har snabbt kommit upp på fötterna igen, och tackar så vänligt ändå. Och då känner jag mig glad, ty jag är en god människa.

Oj, det blev visst mer än en bild..

/luc