Leo, är och kommer alltid för mig vara lite av ett mysterium. Jag kan ofta tycka att han är en riktigt G, för han är den enda av oss som faktiskt lyckats med vad vi alla älskade som små; fotboll. Han är ett semi-peroffs helt enkelt. Snart blir han också fullblods-peroffs utan tvekan.
Samtidigt är han en liten snake som ofta, men inte alltid, är lite oberäknelig. Man vet inte alltid vart man har karl, men det är i mina ögon hans hela charm också. Ibland blir han gnällig o grining likt en åsna. Men man har nästan alltid ett skratt med honom. Jag o Leo har haft våra egna duster, men även våra egna kvällar som vart bland de bästa. Som när vi två, helt själva, lyckades ragga upp varenda brud på hela larran i somras, vi hade dock pratat och spenderat rätt mycket tid med össe innan vi gick ut, kan ha vart en av faktorerna.
Han är även fortfarande skyldig mig 500 spänn sen en sommar hos Edwin, men det har han väl förträngt. Men det är lugnt, jag kan låta de ”slip” så länge han kommer ihåg mig när han sätter sin fot på planet till Madrid för spel i Real.
Ludvig
