» berättelser

Återblick.

ludvig — Wed, 17 Aug 2011 07:11:24 +0000

WoW. Det var förbannat fint. Vi hade kul, träffa många nya sköna lirare och såg många sköna kvinnor (kan man börja använda det ordet? Känns förlegat att säga tjejer/brudar…)

Vi hade bra drag i vår lägenhet i stort sett hela tiden vi var i den. Vi dansa, vi skrattade och vi sjöng.
Vi gick på attackfront vad gäller spånken, även Snake gick hårt i färgen. Otto blev dock som tur var aldrig sådär tom, utan var åwsåm. Ludvig var standard skön, dock så hade han keps – vilket enligt Leo förklarade varför den annars så stora Casanovan inte fick napp. Skämt åsido så verkade han ändå jävligt nöjd med att hänga med bros.

Det bästa minnet som jag tar med mig?
Det är antingen Ison&Fille som levererade likt Pokémon, eller så var det Kanye’s extremt påkostade och överväldigande performance. Kan även ha vart Wiz och allt som kom med den spelningen.

Tycker vi än en gång försöker mun-mot-mun metoden på denna sajt. Jag tror vi lyckas.

Så Skriv!

/ FreSh PiSS

KnegARN

ludvig — Tue, 05 Jul 2011 13:52:38 +0000

Standard ångest. Fan, det finns inte mycket ljus på horisonten när man sitter i sin något för dåliga kontorsstol och ser solen skina likt en gumma i lång svart klänning. Jag vill ut, ut och se världen för vad den faktiskt är – och inget annat. Det kan inte vara meningen att livet skall levas så som jag gör det i nuläget. Det måste finnas mer, det bara måste. Annars vet jag inte vad jag tar mig till. Jag önskar att jag kunde vara 12 år igen och inte se något annat än ljus på horisonten, men det är väl bara barnsligt att tänka i dem banorna. Men hur som, detta är inte hållbart många veckor till. Jag känner mig liten och rummet kryper i takt med att minuterna i mitt live långsamt och smärtsamt tickar ut. Jag kan visualisera timglaset med sand i som sakta men säkert rinner ut, och det känns som att jag en dag kommer vakna upp och inse att jag låtit livet passera. När jag var yngre hade jag mer tilltro till mig själv vad gällde att lyckas, nu har jag mer tilltro till att jag kommer att misslyckas snarare. Ett misslyckande – det är vad som skrämmer mig mest.

Ah fyfan.

ludvig — Mon, 07 Feb 2011 12:45:46 +0000

Bra drag på lördagen må jag säga.
Var sämst på gocart, men jag hade grymt kul ändå. Det jag tar med mig från loppet är att ingen minns en fegis.

Sen bar det av till Edstars sköna hem, där de bjöds på förstklassig mat och extremt mycket dricka. Det visade sig bli lite för mycket för dem flesta som knappt kunde stå strax efter 10. Men vi kom alla in på Amba och stökade omkring. Det uppstod tomhet utan dess like för dels mig själv men även ottomar. Mr Paki var också i fin form. Dräktigast var nog Danny som gled omkring o skrek ”Vada inte en vadare!”. Vaknade upp med kalsonger och strumpor på hemma i sängen runt 10 och undrade vafan det var som hände. Jag o Snabba klippte en extrem brunch (u owe me money bitch) och sedan drog vi hem till leo o kollade på fotbollsmatch. Mådde som en fiskmås ända fram till klockan 7 på kvällen sen blev jag människa igen.

Tack alla och grattis till Luca som vann gocarten.

Södersboss

Boltripparen Arnold

luca — Sun, 24 Oct 2010 21:46:20 +0000

Klicka på länken för att lyssna på Bolltripparen Arnold pt1

Lizna

/Prosten

Herr Söndag

luca — Sun, 10 Oct 2010 16:43:53 +0000

Då har Söndagen kommit med guld i mun. Han våldtog en hund på vägen till jobbet.
Folk på vägen blev upprörda för vad Herr Söndag höll på med men han svarade bara kort.
- Du e skit, jag kommer beckna din face.
- Varför säger du så för? Vill du ha stryk?
Då blev Herr Söndag rädd och insåg att han var sen till jobbet så han sprang den sista biten. Att komma försent var oaccaptebalt och det skulle leda till omedelbar uppsägning. Vad skulle han göra annars än att agera Söndag? Det var det enda han kunde och insåg att han aldrig skulle få något annat jobb.

Le montage de la advantage

ludvig — Wed, 06 Oct 2010 10:45:53 +0000

Shit gick ner, och det fort. Han hann inte ens blinka innan han fann sig i famnen på henne. ”get off me” for genom han huvud samtidigt som han motvilligt gav henne en kram. Det var hon, dock utan hennes vetskap, som hade fått honom att få sluta på jobbet.
- Fick du sluta på jobbet? frågade hon frågvist
- Ja, ehm, tyvärr blev det så, lyckades han få ur sig.
Det var några månader innan som hon hade kommit till hans arbetsplats som ny och fräsch luft. Det var henne alla litade på, hon var den rätta för att styra upp den sen länge bakåtsträvande marknadsföringsbyrån. Hon kom som en frisk fläkt. Hon började prata om gerilla-marknadsföring, stealth-marknadsföring och hur viktigt google var. Hugo föll för henne första dagen, och det som aldrig förr. Han fann sig själv sådär barnsligt förälskad. Gick runt och tänkte på henne hela tiden. Det var längesedan han känt såhär inför någon annan, om ens någonsin. Skulle han våga fråga ut henne på dejt? Det skulle ju kunna bli ordentligt stelt på arbetsplatsen om hon sa nej. Han velade.

/Cliff Hanger

Yuri Gagarin

oscar — Thu, 30 Sep 2010 23:26:39 +0000

Det var en gång ett stycke man som packade sin ryggasäck och gav sig ut i naturen. Helt plötsligt insåg han att han va en riktig stridspitt, så han gick hem och kollade på Tarzan. Han blev så inspirerad att han gick in på google och letade efter grejer. Yuri Gagarin

Kärt återseende

oscar — Mon, 05 Jul 2010 14:13:19 +0000

Hej mina vänner.

Det är egentligen månader sen sist de uppkom ett inlägg (ifrånsett Vm-tipset) i den blogg vi en gång alla älskade.

- Idag blir det ändring. En förändring som förhoppningsvis kommer att få oss att vakna upp er detta blogg-koma. Det är dags att börja låta våra hjärtan,hjärnor och kreativa sinnen flöda som aldrig förr.

Jag vet inte om det är för att mitt musiksinne fick sig en rejäl påfyllning den gångna veckan eller inte men jag är extremt lycklig! Peace & Love var i sin helhet helt underbar och euforin stor. När väl jag och Luca kommit upp på torsdagskvällen, var vi båda lite smått ”nojjiga” för vad som väntade. De visades sig snabbt när vi kom in i själva Borlänge att ”nojjigheten” faktiskt fanns. De var emos, skarriga bitches och allmänt sjuka människor överallt. Ni måste tänka på att vi båda kom upp nyktra samtidigt som varenda människa inom en radie av 100 meter var ”fullusar” i sann ”Snabb-Dbs” anda. När vi väl tagit mod att öppna bildörrarna gick vi bara 10 meter innan jag finner mig skyldig till att yttra orden:

- Jag vill fan commita” Hari-kari”.

Men efter att vi mött upp vårt ”tomma” gäng, vallfärdade vi till Robyn som levererade likt en Piaggio i Berlin. Det var awesome. Man hörde det fysiska fenomenet yttra orden ”jag vill fan gifta mig med henne”, samtidigt som han slängde i sig en stor klunk vin.

Förövrigt tror jag att ”fysius” tappade typ 4 kilon i Borlänge, hans bicepsmått hade urholkats till den sjuka gränsen att det var ofattbart.

De förekom extremt mycket ”väsande” inne på själva camping. Standarden var att komma i säng runt 4 (för mig i alla fall) och sedan vakna 6.30 av att någon väste, ville ha tändare, eller bara tog en ”wiss” på ens tält. Första morgonen för mig och Luca sammanfattar själva verkligheten man levde i. Jag öppnar tältet till Luca, Oscar och Alex,väl därinne uppenbarades en vaxdocka med samma utseende som Luca. Han såg helt glansig ut med en sån där min bara han kan åstadkomma. Han var svettig, trött men med ett sinne på topp.

Låt NWS leva.

Ludvig

Leonard, Snake, Peroffs

ludvig — Wed, 25 Nov 2009 09:38:34 +0000

Leo, är och kommer alltid för mig vara lite av ett mysterium. Jag kan ofta tycka att han är en riktigt G, för han är den enda av oss som faktiskt lyckats med vad vi alla älskade som små; fotboll. Han är ett semi-peroffs helt enkelt. Snart blir han också fullblods-peroffs utan tvekan.

Samtidigt är han en liten snake som ofta, men inte alltid, är lite oberäknelig. Man vet inte alltid vart man har karl, men det är i mina ögon hans hela charm också. Ibland blir han gnällig o grining likt en åsna. Men man har nästan alltid ett skratt med honom. Jag o Leo har haft våra egna duster, men även våra egna kvällar som vart bland de bästa. Som när vi två, helt själva, lyckades ragga upp varenda brud på hela larran i somras, vi hade dock pratat och spenderat rätt mycket tid med össe innan vi gick ut, kan ha vart en av faktorerna.

Han är även fortfarande skyldig mig 500 spänn sen en sommar hos Edwin, men det har han väl förträngt. Men det är lugnt, jag kan låta de ”slip” så länge han kommer ihåg mig när han sätter sin fot på planet till Madrid för spel i Real.

Ludvig

Ge mig pengarna

okänd — Mon, 09 Nov 2009 18:52:28 +0000

Min dag började bra, riktigt bra.Tog en frukost på Blooms på Hornsgatan sen gick jag upp och duschade. Pysslade lite hemma för att sedan bege mig till träning. Idag var det hård träning i backe, inget emot det gillar att pressa mig själv till gränsen. Nu har jag svårt att gå för mina lår är som 2 betongblock. Nu till de viktiga, på väg hem råkar jag sätta på musiken utan att hörlurarna är i iphonen och ja skäms ordentligt för att alla resenärer får höra vad jag lyssnar på och vi ska inte tala om vilken låt det var.

Har riktigt mycket strul att få in lurarna, tänk er en skräckfilm då mördaren är påväg mot dig när du försöker få i nycklarna i bilen och starta den, så jiddrigt var de. Mitt ansikte rodnar samtidigt som det uttrycker obehag, stress och strul. Då händer det oväntade, en röda linjen tjej lämnar sitt crew som satt i 4an mittemot mig och säger : Ey skäms inte låt musiken va på vi vill också höra. Costa fryser närmast till och gör som tjejen vill. Tjejen och hennes gäng börjar dansa och jag fattar ingenting.från ingenstans har jag gått från den sura t-bane åkaren som tar upp 2 platser (en för väskan också så ingen kan sätta sig bredvid) till DJ. Fler och fler ansluter till festen och det blir nåt slags ung 08/fridge i tunnelbanan. Efter en stund så tittar jag ut och inser att jag är i fittja, hmm dags att lämna festen, fel tåg fel station.

Det var mitt önskescenario men eftersom jag är en ganska bitterkille när det gäller främlingar så sa jag : gå härifrån innan jag tar sönder ditt face sen lämnade jag tåget för att byta linje, drog sakta in lurarna och lyssnade själv som den bittra t-bane man jag är.

Väl hemma så får jag ett samtal av Oscar som berättar en riktigt rolig historia. En luffare försökte få Oscar att rensa kassan och dela den med honom haha hysteriskt.

hej då /Snake