Entries Tagged 'berättelser' ↓

Leo, är och kommer alltid för mig vara lite av ett mysterium. Jag kan ofta tycka att han är en riktigt G, för han är den enda av oss som faktiskt lyckats med vad vi alla älskade som små; fotboll. Han är ett semi-peroffs helt enkelt. Snart blir han också fullblods-peroffs utan tvekan.

Samtidigt är han en liten snake som ofta, men inte alltid, är lite oberäknelig. Man vet inte alltid vart man har karl, men det är i mina ögon hans hela charm också. Ibland blir han gnällig o grining likt en åsna. Men man har nästan alltid ett skratt med honom. Jag o Leo har haft våra egna duster, men även våra egna kvällar som vart bland de bästa. Som när vi två, helt själva, lyckades ragga upp varenda brud på hela larran i somras, vi hade dock pratat och spenderat rätt mycket tid med össe innan vi gick ut, kan ha vart en av faktorerna.

Han är även fortfarande skyldig mig 500 spänn sen en sommar hos Edwin, men det har han väl förträngt. Men det är lugnt, jag kan låta de ”slip” så länge han kommer ihåg mig när han sätter sin fot på planet till Madrid för spel i Real.

Ludvig

Min dag började bra, riktigt bra.Tog en frukost på Blooms på Hornsgatan sen gick jag upp och duschade. Pysslade lite hemma för att sedan bege mig till träning. Idag var det hård träning i backe, inget emot det gillar att pressa mig själv till gränsen. Nu har jag svårt att gå för mina lår är som 2 betongblock. Nu till de viktiga, på väg hem råkar jag sätta på musiken utan att hörlurarna är i iphonen och ja skäms ordentligt för att alla resenärer får höra vad jag lyssnar på och vi ska inte tala om vilken låt det var.

Har riktigt mycket strul att få in lurarna, tänk er en skräckfilm då mördaren är påväg mot dig när du försöker få i nycklarna i bilen och starta den, så jiddrigt var de. Mitt ansikte rodnar samtidigt som det uttrycker obehag, stress och strul. Då händer det oväntade, en röda linjen tjej lämnar sitt crew som satt i 4an mittemot mig och säger : Ey skäms inte låt musiken va på vi vill också höra. Costa fryser närmast till och gör som tjejen vill. Tjejen och hennes gäng börjar dansa och jag fattar ingenting.från ingenstans har jag gått från den sura t-bane åkaren som tar upp 2 platser (en för väskan också så ingen kan sätta sig bredvid) till DJ. Fler och fler ansluter till festen och det blir nåt slags ung 08/fridge i tunnelbanan. Efter en stund så tittar jag ut och inser att jag är i fittja, hmm dags att lämna festen, fel tåg fel station.

Det var mitt önskescenario men eftersom jag är en ganska bitterkille när det gäller främlingar så sa jag : gå härifrån innan jag tar sönder ditt face sen lämnade jag tåget för att byta linje, drog sakta in lurarna och lyssnade själv som den bittra t-bane man jag är.

Väl hemma så får jag ett samtal av Oscar som berättar en riktigt rolig historia. En luffare försökte få Oscar att rensa kassan och dela den med honom haha hysteriskt.

hej då /Snake

När jag och några vänner gick på högstadiet i en skola ute i förorten hade vi mycket roligt. Vi har en hel del färgstarka minnen och många kommer från våra lärare som vi hade under denna tid. En av dessa var Dusan.
Dusan var nog egentligen vikarie men pga vissa omständigheter kom vår ordinarie lärare aldrig tillbaka (det är en annan historia värd att berätta) och dusan stannade därför med oss ett par månader.

De flesta älskade att hata Dusan. Han var en man med ett stort hjärta och mycket kunskap (mitt minne sviker mig men han hade en hög examen i sitt hemland). Dusans problem var att göra sig förstådd och förmedla sin kunskap, vilket är jäkligt förståeligt. Att undervisa och att lära ut är en jävla konst i sig, och ska man göra det på ett främmande språk blir det gärna ett helvete.

En klass med 32 st 8:onde klassare i en förortsskola gjorde inte precis livet lätt för Dusan. Ett klassiskt trick vi hade var att hela klassen ställde sig upp och tog på sig jackorna för att gå, som att lektionen var slut, och detta funkade alldeles utmärkt. Det var inte det att han inte vågade säga ifrån, men stressen och frustrationen av att ingen lyssnade och folk skrattade om vart annat gjorde att han helt enkelt gav upp ibland.

Han kom dock alltid på fötter. Han var duktig på det sättet att han försökte skapa en relation till sina elever som mer än bara en keff lärare. Han kom ofta och pratade på raster, drog skämt och skojade och skratta. Framförallt försökte han prata med oss om hur vi kunde göra undervisningen bättre och hur vi kunde vara delaktiga och skapa nåt bra av det hela istället för det kaos som oftast uppstod.

Ett roligt minne var när vi stod ute på skolgården och snackade skit och åt 2 krs isglass och stora 5 krs-bullar från cafeterian. Dusan kom förbi för att snacka lite. De flesta hade nyinköpta north-face jackor som var mycket populära. Denna jacka hade en liten fuskpäls på kragen som de flesta tog bort. Det gjorde inte DB.
Så DB stod och pratade lite motvilligt med Dusan. Det var allmänt känt att Dusan hade dålig andedräkt av den grövre kalibern. Och DB blev efter denna diskussion helt rosenrasande för att pälsen på hans nya jacka var förstörd. Han tyckte att den luktade skit för att Dusan hade andats på den och övervägde på fullaste allvar att få honom att betala kemtvätt.

The Snake a.ka basilisken var vid den här tiden ny i våran klass. Han hade precis flyttat och hade därför lite strul med sina adresser. Dusan hade svårt att få detta rätt och begärde vid upprepade tillfällen om Snakens namn och adress. När han vid ett tillfälle frågar snake ännu en gång kände han sig tillslut så bortglömd att han spottar på Dusans rygg (utan att han märker såklart) i ren ilska.

Detta var min hyllningstext till Dusan. Han har fått oförtjänt mycket skit. Jag gillar honom, han är grym och förtjänar all respekt.
Bilden föreställer inte Dusan, men tänk bort skägget och lägg till 10 års ålder så har vi nog honom.

/NELSON

Hej!

Jag var nyss på bio och cyklade hem.

Samtidigt som jag cyklade snackade jag med puggatron i luren, stannade för att köpa lite tacos på Konsum. All good so far…

Jag börjar cykla upp för min backe och skådar typ 4-5 pers utanför Cali-lagret som står och kickar med en plastboll. Soft tänker jag och cyklar vidare. Samtidigt som jag håller på att komma fram bredvid där de står och kickar märker jag att de missar och råkar skjuta ut bollen på gatan. Jag ser min chans! Fan va snyggt om jag smidigt åker förbi och nonchalant kickar tillbaka bollen.

Sagt och gjort så när jag ska kicka tillbaka den märker jag att bollen är liite för långt till vänster, snabbt tänker jag att jag kan rädda mig från humiliation genom att svänga in lite för att kunna kicka tillbaka den. Jag svänger samtidigt som jag försöker styra cykeln, hålla i telefonen, sparka till bollen och samtidigt se lite cool ut inför Cali snubbarna. Jag råkar missa bollen som gör att jag tappar balansen och drar in i en skåpbil som står parkerad precis framför. Jag tappar mobilen, och värdigheten i samma sekund, skrattar och får ur mig: – Haha fan vilken fail !.

De står alla med ansiktsuttryck som uppenbart menar WTF?!, en Calisnubbe på en cykel bara står där och tiltar. Jag garvar och frågar om det är deras bil, plockar upp mobilen och  fortsätter snacka med pugg, tar min cykel och cyklar hem…

Fail på hög nivå, men kul var det

hejdå /Oscar

Tjena tjena, årets solbränna

Idag är det fredagkväll och den ensliga ockraren sitter och softar hemma (Inget riktigt partydjur)

Gårdagen är dock den jag tänkte fokusera på eftersom då var det några i nerds som gjorde nåt helt klart stun-tastic.

Detta är en rapport från NWS historier.

Det började med Oscar skulle fixa sin data hos leo(vilket för övrigt gick käpprätt åt helvete och slutade med att han gick från att kunna behålla datan men inte filerna på den till att han totalt sabbade hela datan så den blev näst intill obrukbar för all framtid). Han gick dit med tidigare planer att han skulle träffa nilun. Efter att ha försökt fixat och trixat med datan så satt de och softa och på stund bestämde de sig för att göra något kul. De satt och spånade ett bra tag på idéer på vad de kunde göra men inget lockade särskilt då de enda konkreta som tagits upp var att lira boll eller gå på bio. Inget för oss just då så vi va näst intill att ge upp men så kläckte Oscar ur sig att vi skulle köra GBA-touren i skinnis med ett skratt på munnen.
Det visade sig då att leo varit och spelat ”regular golf” under veckan i grödinge med sin norska farsa. Så han sken till och berättade detta för Nilun och Oscar.
Jag har klubbor, säger nilun och inser att iden faktiskt är totally doable.
De bestämmer sig för att sätta spektaklet i akt och drar för att hämta bilen och åka direkt innan det blir mörkt och påvägen ringer dom DB som var påväg hem ifrån träning med knattar. Han är lätt på så efter lite trockling så lyckas de ta sig iväg.

Det var nu Oscar vid ratten, Nilun vid sidan och danny å Leo i baksätet med golfbagen vilandes i bakluckan och de insåg just då att de faktiskt var påväg.
Taggningen steg meter för meter när de rullade på vägen där skyltarna pekar mot södertälje.
Asher roth och Kid Cudi dunkade i högtalarna och efter en tur på ungefärliga 20 min så är de nu framme i Södertälje och efter lite inbyggd gps av leo så lyckades de snart ta sig till banan.
Där var den, banan med underbart gräs och sköna hål. De blev som kära i den.

De visste att det egentligen kostade 120kr/p för att få spela men om man kom efter de stängt klubbhuset kunde man lira ”4free” som nån gangster skulle ha uttryckt det.

Så de teea upp på första hålet med siktet inställt på 9 hål och 9 hål blev det.
Upps and downs i varderas spel men framförallt hade dom djävulskt kul.

Vid det sista hålet upptäckte de någonting som var ganska komiskt och det var att Oscars jacka som tidigare lagts på bagen som innehöll förutom värdesaker som mobil, plånbok och hans hemmanycklar även bilnycklarna(!).

Detta fann deltagarna väldigt roligt samtidigt som de blev lite smått oroliga. De kom fram till att den måste ha tappats på en av de första hålen så de gick efter att ha spelat de sista hålet runt för att leta upp den.

Oscar går lite i förväg och resterande följde en bit bakom. Dimman hade då lagt sig över banan så de ser Oscar sakta försvinna framför dem. Efter ett litet tag dyker han upp igen skuttandes i sin blåa mantel(jacka) då han hittat den framför bunkern på hål 2. Ett par 5 hål där han slog sig in på greenen efter 2 slag för att sedan ´råfaila på puttningen som var totalt värdelös så han fick 7 slag.

Ställningen blev efter 9 hål som följer:
1. Niklas +15
2. Leo + ser inte vad det står på scoreborden.
3. Danny +18
4. Oscar +24

Oscar = Fail men han tyckte det var skitkul, så kul att han dagen efter köpte ett beggat golfset på internet.
Niklas har även han taggat till och lagt bud på en skön ny bag till sitt set och danny har bjudit på lite golfset.

De begav sig hem och kvällen avslutades så underbart så när de precis skulle släppa av Niklas så har bilen intill regskylten NWS.

B-E-A-utiful summerar denna ensliga ockrare denna dag som kommer komma i NWS historian som den dagen de började med golfing.

Tack för denna gång, detta var en rapport ifrån NWS historier
/Den ensliga ockraren

Det hände mig precis något mycket märkligt. En bebisduva flög in i mitt rum och skapade totalt kaos.

Mitt rum kändes aningen instängt så jag ställde upp fönstret på vid gavel för att vädra. Sedan satte jag mig vid datorn för att skriva nedanstående inlägg. Plötsligt hör jag det sjukaste ljudet av vingar och en förbaskad liten duva flyger med en jäkla fart rakt in i mitt rum. Ren kalabalik utbryter. Duvan vet inte var den ska ta vägen utan flyger in i allt från väggar och garderob till fåtölj. Tillslut inser den att den inte kommer nånstans så den börjar chilla och flyga lite långsammare för att sondera terrängen. Jag själv är skräckslagen och sitter blixstill på min stol och är livrädd att den flygande råttan ska vidröra mig.

Fönstret är fortfarande vidöppet och jag drar en suck av lättnad när den flyger mot fönstret. Den sätter sig på fönsterbläcket och jag reser mig långsamt för att stänga. Tro fan att duvan flyger in igen innan jag hunnit stänga igen. Nu sätter den sig på min dator, och i det här läget börjar jag få så smått panik. Vafan ska jag göra liksom?

Helt plötsligt lägger han den fetaste fågelskiten som bokstavligen rinnger ner över hela skärmen, och i precis denna sekund får jag fullkomligt damp varpå jag tar tag i duvan och i all ilska lyckas slita av huvet från halsen i mitt försök att bryta nacken på den. Nu sitter jag här och skakar och undrar vad fan jag ska ta mig till. Kan någon komma hit och ta rätt på liket? Det absolut värsta är att efter att jag råkade dra av huvudet så la jag honom ner på bordet och tog lite avstånd i rena förskräckelsen. Han/hon fortsatte att sprattla och ha sig och ställde sig sedan upp. Nu står han där, utan huvud, till synes död.

Click it.

Hoppas att jag ändå får komma till himlen Crying.

Nelson

Tänkte jag ska skriva något. Nån måste ju göra det?

Så, vad ska jag då skriva om. Nånting konstigt, som oftast.
Så jag skriver helt enkelt en riktigt okänd historia. En okänd historia om typsnittet Brooklyn Kid.
Först och främst, jag har någon slags hatkärlek till Brooklyn Kid. Egentligen hatar jag det, men det är ändå ganska sweet på nåt sätt.

Så, hur kom jag in på detta? Har precis druckit en dubbel espresso, vilket nog kan bidra något till de märkliga tankegångarna.
Iallafall, har precis ätit frukost där jag funderat mycket på det här med internet (en egen historia i sig faktiskt, som jag lika gärna kan redogöra för lite snabbt. No shit sherlock, kanske ni tänker, men internet är verkligen ze shit. Den som förstår fenomenet internet och kan utnyttja  det, se dess möjligheter och skapa framtidens web kan härska över världen. Behöver jag tillägga att internet tillsammans med min flickvän och diverse obskyra hobbies är min stora kärlek? Det låter kanske nördigt, men fullt så nördigt är det ej. Det gäller dock att använda internet som ett verktyg, ungefär som snickarens hammare, och inte låta internet äga dig.) och satt mig vid datorn för att börja med att läsa lite mail och göra lite random saker som dagen kräver. Sätter på spotify och det är nån random väns spellista som rullar. Det är nån låt av Pink som spelas, varför bilden på albumet visas.

Jag lägger märke till att typsnittet på hennes album är det klassiska Brooklyn kid (egentligen är det dock inte det, men ett snarlikt, märker jag nu i efterhand). Jag har och har alltid haft en fascination för graffiti och gatukonst, varför jag ofta satt och skissade på diverse kreationer när jag var yngre. Även photoshop intresserade mig, och jag satt ofta och letade efter gratis typsnitt på nätet att använda. Det är här Brooklyn Kid kommer in i bilden.
Brooklyn Kid är ett grafittiinspirerat vädligt populärt gratistypsnitt, som jag ibland använde.

Det känns dock aningen B. Om det är på grund av mina egna högst tveksamma verk med detta typsnitt som ger mig dessa associationer vet jag inte, men varje gång jag ser denna i seriösa sammanhang skrattar jag lite för mig själv och tänker att, fan vilka luffare, mig lurar de inte. Brooklyn Kid, kan de inte komma med nåt bättre?
Tänker specifikt på ett tillfälle för ett par år sedan då min bror kom hem med en nyinköpt Filippa K t-shirt, som faktiskt var relativt dyr för en vanlig yngling. Han var väldigt glad för denna, och påpekade dess storhet. Snyggaste t-shirten osv, var ord som kom från hans mun. Det var en vit t-shirt med en tryckt svart hand på. I handen var det vit text där det stod saker, vad minns jag inte nu, med Brooklyn Kid text. Jag synade bluffen helt enkelt. Brooklyn Kid, kan ni inte komma med nåt bättre?
Det gäller att vara på sin vakt när det gäller Brooklyn Kid.

Detta var alltså historien om när jag lärde känna Brooklyn Kid. Hej så länge.

Nelson

Jag har inte helt oväntat varit på bio idag. Jag såg State of play som var bra och den rekommenderas.
Det var inte själva filmen jag skulle skriva om så den lämnar vi här.
Det jag skulle skriva om var Kejsaren, en riktigt okänd man som helt klart gjorde min dag.

Jag tog cykeln till bion och ställde den utanför.
Gick sedan in för att fixa tickets och den obligatoriska popcornmenyn.
Jag fick då reda på av min kollega att det var jag och panschisarna(pensionärerna) som skulle se på filmen.
Fine, skön…T tänkte jag eftersom dessa altid sitter packat längst bak för att de ser så dåligt och blir rädda om de sitter för nära och gick ner inte ont anande till föreställningen som skulle visa sig vara den föreställningen som jag såg Kejsaren
Jag kommer in i salongen och sätter mig på rad 3 så det inte satt någon varken på raden framför eller bakom. Dock satt det en person längst fram i mitten. Denne person var nästan det bästa med filmen då han betedde sig ytterst underligt.
Det började med att han tog sig absolut frihet då han satt med benen på sätena bredvid som en romersk kejsare lutandes på sin vänsterarm. Det enda som fattades var vindruvorna.
Detta gav mig ett snabbt skratt för att sedan återgå till att äta mina popcorn och se på filmen.

Kanske 20 minuter senare så slänger jag ett öga på kejsaren som nu intagit ”normal sittposition”. Men samtidigt som jag kastade ett öga på honom så började han att röra på sig, jag kunde självklart nu inte slita blicken ifrån denna varelse eftersom jag febrilt undrade vad hans nästa upptåg skulle visa sig vara..
Det visade sig vara en 10-poängare då han på ett mycket rastlöst sätt krigade sig till vad som såg ut att vara den absolut oskönaste positionen man kunde skruva sin kropp till.
Han satt nu med benen rakt fram som vanligt men med överkroppen vriden så att han hade magen mot armstödet och ansiktet inborrat i sätet bredvid. Jag skrattade lite återigen och återgick till mina popcorn och filmen men nu var jag genuint intresserad av vad hans nästa move skulle visa sig bli så jag höll hyffsad koll på killen men eftersom man var tvungen att hänga med i filmen så missade jag när han gjorde sin nästa move.
Det var nämligen så att han nu valt att ta en snabb tupplur då han lagt ner överkroppen med huvudet vilandes på sätet bredvid.
Jag satt ju bakom honom så jag är inte helt säker på om han sov eller om han bara ville se filmen ur ett nytt perspektiv, men det såg djävligt kul ut.

Det kom även stundtals under filmen underliga ljud från denne ”one and only” Kejsaren. Det var allt ifrån ”åååh” (inte ett brunstigt åååh, utan mer ett rastlöst eller irriterat åååh) till ”ojdå” och lite fundersamma mhmmm…
Han fortsatte att skruva sig och låta under resten av filmen och när den var slut så var jag självklart sjukt taggad på att se vem denna krigaren var.
Jag var nu sjukt nyfiken men ändå fullt inställd på att han antingen var ett retard eller någon slags luffare eller minst en skum snubbe, men tji fick jag!
Ut ur salongen gick en helt vanlig man i 40:års åldern och jag kunde inte tro mina ögon.
Jag var helt ställd men samtidigt riktigt road eftersom han nu blev typ hundra gånger roligare i mitt huvud.

Jag ska i framtiden hålla utkik efter denna hjälte som förhoppningsvis kommer tillbaka.

Jag har btw bestämt mig för att jag ska börja skriva mer på bloggen så keep yourself posted.
Jag ska under morgondagen se på det absolut sista Scrubs avsnittet EVER. Så jag kommer förhoppningsvis in å skriver ett Scrubs inlägg efter.

Focker IS out!

/Barney – YEP det är mitt nya alias! Live with it!

Ja goda vanner, time for lite ventilation fran London.

Imorse nar jag vakna tyckte jag livet sog hastballe, klockan var kvart over 7 och jag skulle om 25 minuter satta mig pa min sketna cykel for att langsamt och smartsamt pendla med benen tills jag kom fram till mitt arbete som receptionist. Kvallen innan hade dock borjat bra; stangde 25 minuter tidigare och begav mig hemat. Val hemma svidade jag om till skjorta och oppnade en burk ravve (yes P en burk ravve med extra sas) satte mig ner och avnjot denna maltid med en glasflaska av sjalvaste Budweiser. Sedan begav jag mig hemat till en svensk van som hade, tja, nagon form av fest. Jag medtog en flaska rose som tack for inbjudan och 4 ”buddar” till mig. Nar jag plingade pa och kom in visade de sig att de var bade engelsmann och svenskar inne i huset, vilket var en trevlig suprise! Efter lite mingel sa lyckades jag ocksa sabba de snart 16 dagar langa uppehallet fran cigg, vilket kandes forjavligt. Eftersom att jag borjade 8 idag sa tog jag mitt pick och pack och drog hemat vinglandes pa cykeln runt halv 12.   Tankte inte sarsklit mycket da jag var trott och ville bara sova. Precis innan jag la mig tankte jag; Knas, fan vad skumt att det var tant overallt nar jag kom hem, men ingen satt i soffan och kolla pa televisionen. Mer betanke tid eller inspektioner gjorde jag inte.

Klockan halv 2 vaknar jag av att det ar liv i trappan och min blasa haller pa o spricker. Jag oppnar dorren och dar star hela familjen Jonsson-Sjoholm – jag trodde jag dromde. Det visade sig dock att sa var inte fallet, utan det hade hant en valdigt trakig sak och de hade vart pa ett sjukhus. Min syster hade vart och festat (jaaavligt okant) i Chelsea… Val dar hade nagra fulla engelsmann jiddrat varav nagon hade forsokt pussa pa Rebecca. Det tyckte sjalvklart inte Mads (Rebeccas pojkvan) om! Sa han putta till den har bjassen, varpa 4 andra killar hoppar pa honom och borjar sparka pa honom. Rebecca far panik och vet inte vad hon ska gora, men tillslut (jag har inte all info an men den kommer val under dagen skulle jag tro) kommer Mads och Rebecca darifran. Men Mads ar illa darad och de fick bege sig till sjukhuset. I skrivande stund vet jag inte hur han mar eller liknande. De skulle vacka honom runt 5 pa morgonen for att se att allt var okej, vilket jag verkligen hoppas. Jag spelade sekvenserna i mitt huvud nar jag efter en piss pa (utan krydd) 1 min med stadig strale. Vad hade jag gjort i samma situation, om nagon hade forsokt pussa min respektive? Jag hade flippat ut, fakkat. Men det som hande efter kunde jag inte se handa med mig. For jag vet att om det hade uppstatt en sadan situation sa hade nagon av er vart dar och sett till att ingen kunde sparka mig i huvudet sa att jag ahde fatt stanna kvar pa sjukhuset i 24 timmar. Det ar jag saker pa. Min sista tanke innan jag somnade var; fan Ludvig du skulle litat pa din forsta instinkt. Sa fort du oppnade dorren, visste du att nagot var fel eftersom det var tant. Som jag skrev i ett av mina forra inlagg lita pa forsta instinkten!

Hursom, allt detta storde min somn och bidrog till att nar jag vaknade imorse sa sog livet hastballe. Men efter 500 m pa min bike sa kom jag till Barnes Bridge, val upp pa den sa lag Themsen for mina fotter samtidigt som solen var pa vag upp. Jag onskar att jag hade haft med mig kameran for det var ett av de finaste tillfallena i mitt liv. Sa pa en sekund sa forandrades min uppfattning om livet och jag var plotsligt pa topp.

Nu hoppas jag att Mads mar bra!

/Ludvig

Ps. Idag ska jag bege mig ut med kameran i hogsta hugg vilket bor generera nagra bilder till er senast imornkvall.Ds.

Hej allihopa. 

Som alla kanske vet så jobbar jag på SF och de som gått på bio åtminstånde på det senaste halvåret vet hur det går till på en biograf. Man köper biljetterna i kassan eller godiskiosken, om man vill köper man popcorn och sen rivs biljetterna och man får sedan sitta och beroende på när man kommer så får man se lite reklam några trailers och ibland även en liten presentation av en SF anställd med den där käcka västen, precis innan filmen börjar.

Igår var det fredagen den 24/4 och det var premiär för filmer som The Reader med kate winslet, Motstånd (Defiance) med Daniel Craig och The haunting in Connecticut(Skräck som inte visas på biografen dä jag jobbar). Men inte nog med det så var det även en till premiär, nämligen premiär för P att presentera film!!

Jag började med att kolla in några andra för att se vad det var man skulle säga. Efter det kände jag mig confident och skulle nu köra själv. Filmen var Kenny Begins och jag gick med huvudet högt ner till salong 5. I korridoren möts jag av en maskinist som meddelar nyheten att jag är lite sent ute, det var nämligen ganska lite reklam så jag hade redan missat min ”que”. Det var bara att bita i det sura äpplet och vänta på nästa föreställning som var en kvart senare.
Det var Män som hatar kvinnor i salong 2 och den var utsåld(!). Kul, tänkte jag och jag hade till skillnad ifrån Kenny föreställningen nu några kollegor som ville kolla när jag failar på att presentera. Det var dags och jag glider in. En viktig punkt som bör tilläggas är att man bara har x antal sekunder på sig annars startar filmen bakom en och det räknas som EPIC Fail i filmkretsarna( ). 

- Hej och välkomna till bla bla bla Oscar heter jag och jag är en massive G. släng skräpet efter er och stäng av mobilerna, annars kommer jag pwna er i foajén!. Tack för mig och ha en bra kväll.. 
Yesss, i Ace’d it. men.. var är de obligatoriska applåderna?!
Aja fugg it jag drar! Men då.. som en blixt från klar himmel så satte de igång.
Det ekar genom hela söderhallarna med applåder, visslingar och som en stor kör ropar alla gång på gång, OSCAR!!, OSCAR!!!! , OSCAR!!!!!!, OSCAAR!!!!!!
Trosor och andra extremt opassande föremål kastades till mig under min triumf ut ur salongen och inte ett öga var torrt. 
”Män som hatar kvinnor” har nu genom hela landet översatts till ”Kvinnor som älskar Oscar” och de har bett mig göra världsturné men jag vet inte om jag orkar..

Vi ses i biomörkret!

/SF P (SnoppFantasten  P?)